Den 14 maj är det teckenspråkets dag.
Den dagen finns till för att uppmärksamma teckenspråket och dövas rätt att använda sitt eget språk.

Den 14 maj 1981 erkände riksdagen officiellt teckenspråket som dövas första språk. Efter det uppmärksammar man teckenspråkets dag just den 14 maj varje år.
Döva och hörselskadade människor använder teckenspråk när de kommunicerar med varandra. De har svenskan som sitt andra språk och det har de främst för att kunna läsa och skriva.

Det har funnits teckenspråk så länge det har funnits döva och språket har utvecklats genom åren. Till exempel så upplever jag ofta att äldre döva personer använder annorlunda tecken än jag och andra i min ålder. De äldre använder sig av mer gammeldags teckenspråk. Det behöver givetvis inte bara ha med åldern att göra. Alla tecknar olika, precis som hörande pratar olika dialekter.

Det är i första hand döva som använder teckenspråk, men det finns undantag. Hörselskadade och till och med helt hörande har också tillgång till teckenspråket.
Det tycker jag är bra, för då kan vi andra också kommunicera med döva.

Döva använder teckenspråk på samma sätt som hörande använder talspråk. Skillnaden är att man sällan använder sin röst när man tecknar. Däremot är det viktigt att vara tydlig med läpparna och ansiktet, för det finns rätt många tecken som ser likadana ut, men betyder olika saker. Om man använder läpparna och formar orden, samtidigt som man tecknar med händerna, är det lättare för andra att uppfatta vad man menar.

Taktilt teckenspråk
De som ser bra avläser teckenspråk genom att titta på sin samtalspartners händer och läppar.
De som är blinda eller synskadade kan använda taktilt teckenspråk. Med det menas det att man håller sina händer ovanpå sin samtalspartners, så att man känner tecknen.

Jag som är synskadad avläser bara taktilt teckenspråk, men de flesta döva som jag umgås med är fullt seende, så de behöver inte taktilt. Det innebär att jag tecknar som vanligt till dem och känner på deras händer när de tecknar till mig.

Taktilt teckenspråk tycks inte vara lika känt som vanligt teckenspråk. Vissa teckenspråkiga människor som jag möter vet inte hur man tecknar taktilt och det kan leda till att de blir osäkra när de ska prata med mig. Ibland tänker jag: ”- Hur svårt kan det vara? Kan man teckenspråk så kan man väl taktilt också?”

Men nu börjar jag förstå vad det är som gör det svårt. Det är mycket att tänka på. Man kan till exempel inte teckna för fort och slarvigt, om jag ska kunna känna av och förstå. Det där med att teckna långsamt är något som verkar vara ett problem för många döva. De är så vana vid att teckna fort. Men ska man teckna med mig så kan man inte göra det för snabbt, annars blir jag helt trött i skallen och förstår ingenting.

Något som jag brukar säga till alla som ska teckna taktilt med mig, är att de ska teckna lite i taget och sedan vänta tills jag nickar, innan de fortsätter. Jag kan nämligen inte avläsa för många tecken på en och samma gång. När jag nickar så betyder det att jag har förstått.

Om den andra personen också har problem med synen och därför inte ser när jag nickar, kan man lösa det på olika sätt. Jag kan till exempel ge personens händer en lätt tryckning, för att visa att jag förstår. Annars kan min samtalspartner ha en tolk eller någon annan som stöd, som gör någon signal på kroppen varje gång jag nickar.

Dövblindhet
Ordet dövblind låter som om man är både döv och blind, men så behöver det inte vara. Jag är dövblind, men jag både hör och ser, fast med svårigheter. Dövblindhet är en kombinerad syn och hörselnedsättning, helt enkelt.

Jag har aldrig känt mig bekväm med att beskriva mig själv som dövblind, just för att det så lätt kan missförstås. Självklart vet jag varför det heter dövblind, men jag stör mig ändå på ordet. Jag är ju varken döv eller blind, jag har bara en syn och hörselnedsättning. Varför säger man inte så istället? Det låter mycket bättre och framför allt så uppstår det inte lika mycket missförstånd, om man säger att man har en nedsatt syn och hörsel istället.

Tolk
Man lär alltid stöta på människor, som inte kan teckenspråk och inte har en aning om vad det innebär att vara döv. Där kommer teckenspråkstolkarna in i bilden. En teckenspråkstolk är en utbildad person, som har som yrke att översätta allt som sägs och hörs till den döva via teckenspråk. Även jag, som har en del hörsel, har ett behov av att använda tolk ibland. Om det är mycket folk eller många ljud som stör, är det bra med en tolk, som hjälper mig att kunna vara delaktig, trots att det är svårt att höra.

Teckenspråkstolkar har alltid enfärgade mörka kläder. Händerna måste synas ordentligt. För mig spelar det ingen som helst roll. Jag kan inte se tecken, oavsett vilken färg man har på sin tröja. Jag måste ha taktila tecken, annars går det inte. Och när tolken tecknar i mina händer, så spelar det ju ingen roll om hon eller han har mörka, ljusa, mönstrade eller enfärgade kläder. Jag tycker att det är bra att man uppfann teckenspråkets dag och erkände det som ett språk.

Jag önskar bara att fler hörande också kunde se till att lära sig teckenspråk. Det hade varit bra om man till exempel hade teckenspråk som ett obligatoriskt ämne i skolan. Då skulle det bli betydligt lättare att skapa ett samspel mellan döva och hörande.

Att sjunga på teckenspråk
Kan man verkligen sjunga på teckenspråk? Ja, det kan man.

Teckenspråk fungerar på samma sätt som talspråk.
Man formar ord och meningar med hjälp av tecken. Det är likadant om man ska teckna en sångtext. Okej, man sjunger inte med rösten, men det låter fint att säga att man ”sjunger” på tecken.

Jag har tecknat en av dem finaste sångerna jag vet. ”Gabriellas sång”. Den var ganska svår att översätta, för när man översätter låtar kan man inte göra det ord för ord. Man måste veta vad som menas med texten. Så det blev en del arbete med att översätta så att det skulle se snyggt ut, men till slut så lyckades det.

Ni som hör kan lyssna på musiken och samtidigt titta på mig när jag tecknar. Ni som inte hör kan bara titta. Båda två fungerar lika bra.
Jag hade låten i bakgrunden, för jag tycker att det är mycket lättare att teckna en sång om jag hör musiken samtidigt. Det känns som om jag får mer inlevelse då.
Jag är mycket stolt över den här filmen och jag har fler på YouTube. Inte bara teckensånger, utan även låtar som jag själv har skrivit.

/Mikaela