Bild av Rebecca - SinnesintryckAllt, gånger tusen
Enklaste sättet att förklara hur det är att vara känslig mot sinnesintryck är att ta de flesta andra som ett exempel. De flesta blir nämligen inte ovanligt trötta av att gå och handla, eller av att åka buss eller tåg. Men när man hör, ser och känner allt tusen gånger mer än utöver det vanliga så blir man rätt trött av att göra sådant som verkar väldigt enkelt. Nu är det så att det skiljer sig väldigt mycket från person till person som är autistisk eller som har asperger, eller som är någon annanstans inom autism spektrumet. Något som oftast kallas för ”meltdowns” är det som händer när det blir för mycket intryck för en person på spektrumet att kunna hantera, och för de som har svår autism som kanske inte kan prata eller förklara vad de känner genom ord så reagerar dom oftast starkt utåt.

Vilket är väldigt viktigt att komma ihåg att dom inte kan hjälpa. Men även om man har kapaciteten till att kommunicera och kan förklara sina känslor rätt bra trots att man är på spektrumet så betyder det inte att det alltid är lätt för det. Jag kan ta mig själv som ett exempel. Jag har alltid varit väldigt verbal och ofta kunnat förklara på ett eller annat sätt hur jag känner det. Men när det blir för mycket för mig, och när jag får min personliga version av ett meltdown så är det inte så lätt.

Min personliga erfarenhet med meltdowns
När jag var 10-11 år och gick i en väldigt dålig skola med lärare som inte hade någon som helst kunskap eller förståelse för mina diagnoser, så fick jag ofta meltdowns. Jag hade ett rum i källaren i skolan som jag fick gå till när detta hände, och i det rummet var det bland annat en gammal trasig soffa. Där var en gång som jag kommer ihåg mycket väl då jag fick ett så stort utbrott av ren ångest att fyra vuxna lärare var tvungna att hålla ner mig i den soffan som var i det rummet, tills jag svimma av ren utmattning. Detta skedde alltså när jag bara var 10 år gammal.

Folk kan inte förvänta sig att man ska kunna ”skärpa sig” och lugnt och sakta förklara vad som är fel, speciellt inte precis innan eller under ett meltdown. I dagens läge blir det oftast så att jag springer ut från vart jag än är eftersom detta mest händer när jag är i köpcentrum eller någonstans med mycket folk. Jag fixar inte omgivningen helt enkelt och jag behöver komma där ifrån. Detta är personligen min vanligaste form av meltdown nu i vuxen ålder.

Vilket är värst?
Alla ljud, alla visuella intryck eller beröring/känsel av olika slag? För mig så är det nog alla tre. Jag har alltid haft känslig hörsel, och är jag trött eller mår dåligt så är den ännu värre. Ett exempel på det värsta som kan hända då är när någon försöker prata med mig med massa människor runt omkring som pratar samtidigt, det går inte att höra eller fokusera på vad någon försöker säga mig då.

Enklaste sättet att förklara det på är att i stort sett allt har samma volym, och detta ger mig svårt ångest. Detta problem är något jag inte kan bli fri från, vilket ibland är extremt jobbigt att acceptera. Men något som hjälpt mig, i alla fall när det kommer till att åka bil, buss och tåg är att alltid ha med mig hörlurar när jag ska någonstans. Då har jag full volym på musik jag älskar och som får mig att kunna fokusera på just själva musiken och inget annat. Har jag full volym så hör jag endast musiken och inga andra ljud, vilket annars aldrig händer.

Sen är det de visuella. När man går på stan eller i något köpcentrum så är det ju rätt mycket folk och saker som sker runt omkring. Det är mycket ljus, färger och rörelser vilket gör det väldigt svårt att fokusera. Så det händer faktiskt att jag med flit inte använder mina glasögon just för att jag ska slippa se allt i detalj eftersom det kan göra mig så trött och stressad. Och har jag inte hörlurar på mig så blir det dubbelt så svårt att fokusera och tänka än vanligt. Detta ger mig en känsla av att uppfattas som seg eller flummig. Jag kan vara extremt disträ och tappa bort mig väldigt lätt i konversationer. Sen har jag inte bara asperger utan även adhd, vilket för min del då gör det hela ännu rörigare i huvudet.

Känseln
Sen kommer vi till beröring/känsel. Detta är något jag har blivit mycket bättre på genom åren men där är några specifika saker som jag än idag inte kan hantera. Till exempel så som lappar i kläder. När jag var yngre slet jag alltid loss lapparna, eller klippte av dom och det blev alltid stora hål i mina kläder på grund av det. Lappar kliar och det spelar ingen roll hur mjuka dom är enligt någon annan. Jag har också väldigt svårt för vissa tyger, jag föredrar bomull när det kommer till det mesta. När det kommer till beröring så har jag lärt mig att hantera det, så som att någon lägger handen på axeln eller en kram. Men är jag stressad eller mår dåligt så gör beröring det hela 10 gånger värre. Det är bland annat på grund av dessa saker som många med asperger har lätt för att isolera sig, för att livet blir mycket enklare utan andra människor rent ut sagt. När bara att ha en konversation på allt detta är svårt och kräver stor ansträngning så är det faktiskt inte så konstigt.

Som avslutning..
Detta är min personliga syn och erfarenhet kring detta ämne. Jag lämnar nedanför en video som i alla fall jag själv tycker är mycket korrekt i att visa hur det kan vara när man är autistisk eller har asperger. Alla har olika svårt för saker, men detta är en video som, jag själv känner igen mig i. Hoppas detta kan vara till hjälp för den som försöker lära sig mer om autism spektrumet, eller för den som behöver veta att den inte är ensam.

/ Rebecca