Nu står sommaren för dörren med sina varma lediga dagar. Men det är inte alltid det är vackert väder och man vill vara ute, det kan också vara skönt att slappa framför en bra film eller serie.

Det har nyligen utkommit två serier som båda handlar om hur det är att leva med Autism. Jag har sett båda och nedan kommer en recension av dom.

The good doctor
Den första jag såg hette The good doctor. Den handlar om den ungen mannen Shaun Murphy (som spelas av Freddie Highmore) som praktiserar som kirurg på ett stort sjukhus.
I första avsnittet får man bekanta sig med den nyutbildade kirurgen Shaun som är på väg till sin praktik på ett stort sjukhus. Redan i början av avsnittet kastas man in ett drama på liv och död när en pojke på en flygplats får glassplitter över sig. Shaun befinner sig också på flygplatsen och börjar jobba för att försöka rädda pojkens liv. Shaun är en duktig läkare, men på grund av sitt handikapp som är en form av autism är ledningen på sjukhuset skeptiska till att han ska börja jobba där.
Kommer Shaun klara av ett jobb som är stressigt och där social kompetens är nödvändig?

Jag tycker serien blandar humor och allvar på ett bra sätt. Jag tycker att alla skådespelarna gestaltar sina karaktärer bra, vilket lyfter serien. Även om skämten är på Autismens bekostnad tycker jag serien är bra. Den fick också mig att reflektera över hur samhället är uppbyggt. En nackdel är dock att många svåra medicinska termer används. Eftersom serien innehåller närgångna operatonsscener rekommendera jag denna serien till äldre tonåringarna och vuxna.

Atypical
Den andra serien jag vill tipsa om kom ut i höstas. Den heter Atypical . Den handlar om 18-åriga Sam (som spelas av Keir Gilchrist) som försöker skaffa flickvän. Men det är inte alltid lätt när man har Autism och tar allt bokstavligt. Redan i första avsnittet kastades man in i Sams vardag som blivande vuxen och på jakt efter en flickvän. Men på grund av sin funktionsvariation är det inte så lätt som han först trott. Serien visar också upp föräldrarnas situation och svårigheten att släppa taget när ens barn bli vuxna. I serien får man se att det inte är funktionsvariationen som skapar en person.

Jag tycker serien var rolig och den lämnade ett smil på mina läppar. Det är befriande att se att man inte är ensam om att vara annorlunda. Jag tycker att Keir Gilchrist gör en bra skådespelarinsats, det gör dock inte alla skådespelare i serien vilket är en nackdel. Utan hans övertygande rollinsats skulle serien kännas platt och tråkig. Även denna serien är riktad så man ska skratta åt svårigheter med autism. Men det upplever jag som roligt. Men det kanske inte alla gör. Den här serien riktar sig till tonåringar och vuxna. Jag tror inte att mindre barn skulle hänga med.

/Sofia