Ja, den eviga frågan. Alla säger olika om ordet. Någon tycker att det ska heta en sak. Någon annan vill att det ska heta något annat. Vi tycker alla olika. Varför ska detta hela tiden ändras? Om man skulle ändra på alla ord så hade till exempel det vanligt förekommande ordet kruka kanske hetat något i stil med keramikblomväxthållare. Vilket ord pratar jag om då? Jo faktum är att jag pratar om ordet som ständigt ska hålla på att ändras från år till år.

Vilket är det då? Jo, ordet som en gång hette handikappad, heter handikappad och fortfarande gör det! Det heter handikappad! Du får tycka vad du vill men jag tycker som jag tycker och det finns ingen som kan få mig att ändra min åsikt om detta ord.

Jag är glad för att jag är handikappad
Varför heter det handikappad då? Jo jag har en väldigt enkel förklaring till detta. Eftersom ingen egentligen vet varför det heter så, så tycker jag att det är ett bra ord. Om ingen vet vad det betyder så finns det ingen som bara kan förklara ordet utan vidare och därför lider inte någon som har sjukdomen. Lider är kanske fel ord att uttrycka det som, för jag har aldrig lidit av mitt handikapp. Jag är dessutom bara glad att jag faktiskt är handikappad. Det kan vara för att jag inte vet hur en vanlig människa som inte är och aldrig har varit handikappad. Det finns en massa fördelar med att vara handikappad, till exempel att man får gå före kön på Liseberg i Göteborg.

Vem vill kallas ett hinder eller variant?
Handikappad. Det heter så, men varför? Ett varför jag aldrig vill ha ett svar på. Varför då? Jo, ni vet de där avskyvärda små orden funktionshindrad eller ännu värre, ett nyare ord, funktionsvariant. Lyssna på orden noga. Hinder och variant. Jag har aldrig känt mig så förnedrad som att bli kallad för ett hinder eller en variant. Jag är också människa, precis som du, men som har fått en titel av samhället. Som tyvärr slutar på variant eller hindrad.

Som om jag vore i vägen för dig, som är sur för att den individen som du tycker är långsammast råkar gå på kryckor eller med rullator, står före dig i matkön eller i vägen för dig som ska ut ur den där mörka biosalen när filmen är slut. Jag hade också kul på den bion fast jag förmodligen skrattade högst och du och dina kompisar tittat snett på mig och säkert andra handikappade och till dina kompisar viskat ”stördo” eller trög.

Att bli kallad pojke fast man är vuxen
Jag vill också som en vanlig individ i detta samhälle be dig att sluta säga till dina barn ”akta den lille pojken” när jag sitter i min rullstol och plockar varor att handla. Jag är faktiskt myndig enligt pappret. Jag är 18 år. Men sen kan jag kanske också förstå dig, du vet inte vad jag gått igenom, att jag faktiskt är en vuxen man. Bara för att du inte ser min början till skägg som nu är skäggstubb men som kommer bli skägg en dag. Jag vill absolut inte heller att du ska komma närmare för att avgöra detta. Men jag vet varför du säger det. Du ser mig, en ”funktionsnedsatt” man och tycker synd om mig för att jag är det. Kanske det är därför du säger till dina barn att jag är en pojke, eftersom du ser mig som en utsatt människa. Men jag är bara en vanlig människa som föddes till att vara lite mer annorlunda än vad du är. Jag föredrar att bli kallad handikappad eftersom de andra orden enligt mig är väldigt sårande. Det sårar mig eftersom jag inte känner mig som en vanlig person, om du kallar mig för något annat.

Varför slutade folk att kalla mig för handikappad?
Som jag redan tagit upp hette det en gång i tiden handikappad. Det hette det för många. För mig heter det som sagt fortfarande handikappad. Vad hände med ordet? Eller händer, kanske jag ska säga. Jag tror att anledningen till du säger annorlunda jämfört med vad du sa för ett par år sedan beror på att du rädd. Rädd för att såra. Såra mig, och andra som också är handikappade. Alla kan såra någon, det är bara mänskligt. Du kanske är rädd, rädd för att folk alltid sagt olika ord för samma sak under alla år. Men lugn, för mig är det okej om du bara kallar mig handikappad – för det vet jag inte vad det betyder, men jag vet vad det innebär och jag vill inte veta betydelsen heller, för då fortsätter jag vara glad.

/David