Bild: 1000 tankar kring ADHDADHD är en diagnos som påverkar många, men på olika sätt eftersom vi alla är olika. Det är en diagnos som både barn och vuxna har fått och det är inte något man ”växer ifrån” eller blir ”frisk” från efter några år, eller av medicinering.

Attention deficit hyperactivity disorder
Attention deficit översatt till svenska betyder uppmärksamhet underskott. Att dessa två ord är det första i namnet på diagnosen är väldigt korrekt och i överenstämmelse med en av de största delarna av ADHD. Att vara uppmärksam är nämligen något de flesta med ADHD får kämpa med.

För mig personligen har detta varit oerhört svårt. Skolan var aldrig lätt eftersom det räckte med minsta lilla distraktion för att mina tankar skulle flyga iväg. Var det två som pratade samtidigt så fick jag nästan panik för jag kunde inte fokusera på någon utav dem. Ännu värre om där var flera som pratade samtidigt. Lärare stämplade mig som problematisk och ouppfostrad när det egentligen handlade om något jag faktiskt inte kunde hjälpa eller styra över.

En så vanlig sak som att kolla på en film kan än idag vara rätt svårt, för det är så ofta tankarna flyger iväg eller som man börjar göra något annat. För mig har detta varit oerhört frustrerande och ofta gett mig en känsla av att vara korkad och ”efter”. Det påverkade ju såklart mina betyg och när jag inte kunde svara på den enklaste frågan så hatade jag mig själv, trots att jag kunde svaret. Jag behövde bara mer tid på mig att samla mina tankar (utav alla miljoner gapande tankar som snurrar i huvudet 24/7) nog för att kunna svara på frågan.

Hyperactivity disorder
Nästa del är så klart hyperactivity disorder, vilket översatt betyder hyperaktivitet och störning, sjukdom eller rubbning. Åter igen väldigt korrekt och i överenstämmelse med vad diagnosen innebär. Många med diagnosen skulle nog hålla med om att det är svårt att sitta still. Jag var personligen hopplös när jag var yngre, men samtidigt så har jag diagnosen svår ADHD. Så man kan väl säga att jag var åt de lite mer extrema hållet.

Jag hade dock turen att få min diagnos relativt tidigt som barn och började rätt fort att prova olika mediciner. De mest kända ADHD medicinerna är Ritalina och Concerta, och jag fick prova båda två bland många andra. Vissa verkar tycka att det är fruktansvärt att man ska behöva ta mediciner, men helt ärligt så är jag så grymt tacksam för de mediciner jag har idag. Visst det tog några år för att hitta den medicin och den dos som fungera bäst för just mig, men den hjälper mig så oerhört mycket. Alla har rätt att välja själva såklart.

Min personliga åsikt angående medicinering
Men för mig har medicin varit till stor hjälp. Något jag nästan kan tycka är roligt vid det här laget är när någon kommer med kommentaren – ”jag tänker inte bli någon försökskanin eller ett vandrande spöke!” och så går dom hem och knarkar eller super istället. Väldigt ologiskt om jag får säga det själv.

Tyvärr är det nämligen så att människor med diagnoser löper större risk för att vända sig till droger eller alkohol för att kunna hantera ångest, oro och stress i vardagen. Både människor som har diagnos på papper och folk som är ovetande om att dom har någon diagnos.

Förr i tiden när läkare inte hade kunskap om alla de diagnoser som vi känner till idag så vände sig väldigt många till alkoholen. Jag har själv erfarenhet av släktingar som kämpat med psykiska problem och som dött i förtid på grund av alkohol när dom hade kunnat få rätt hjälp med den förståelse och kunskap som finns idag, och kanske hade levt idag om de hade fått medicin specificerad för just deras svårigheter.

Men allt är inte negativt
Jag vet inte vem jag skulle vara utan mina diagnoser. Vissa dagar hatar jag dom och andra är tacksam för dom. Min ADHD kommer alltid att vara en del av mig. Något mer som är oerhört viktigt att veta om diagnosen ADHD är att den ofta kopplas till kreativitet. Många med diagnosen är musiker, konstnärer, atleter och skådespelare med personlighetsdrag som entusiasm, humor och positivitet. Sådana som tänker ”outside the box”. Så varför inte försöka se det positiva i det negativa, är något jag ofta frågar mig själv.

/ Rebecca