Handicapped persons love - 3D renderSnart är det den stora kärleksdagen – Alla hjärtans dag. Jag ser dagen som vilken dag som helst nu för tiden. Förut, när jag hade ett förhållande, var dagen en extra romantisk dag som gärna innebar presenter och middag för två.

2008-2012 gick jag på Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Kristianstad och det var på Rubens Elevhem jag träffade min pojkvän. En dag sa det bara ”klick”. När vi pratade efter att ha blivit tillsammans var vi båda överens om att vi tidigare gärna tittat en extra gång på varandra.

Vi var lika men hade olika förutsättningar
Vi var ihop i många år och jag har aldrig tidigare upplevt att jag varit så lik en annan person som honom. Vi var både lika till sättet och i våra tankar, men vi var också olika – han hade en allvarlig muskelsjukdom som innebar att han behövde mycket hjälp, medan jag med mitt ryggmärgsbråck är ganska självständig.

Tycker du att det låter som att det blev ”vi” snabbt och smidigt?
Oh nej. Jag minns samtalen mellan mig och min vän som var på besök och jag ville inget annat än att knacka på hans dörr.

Det hela blev som det blev efter att vi suttit och hållit handen och jag hängt på honom inne hos en annan vän ☺.

En utmaning när båda är rörelsehindrade
Året vi hade tillsammans på Ruben gick väldigt fort. Jag minns min ångest jag hade när vi satt och pratade på McDonald’s tillsammans med en personal om att det snart var dags för min pojkvän att flytta.

Det var han och jag i flera år trots utmaningar och kämpande som inte tillhör vardagen för dom flesta. Det funkar bara en tycker tillräckligt om personen i fråga. En får komma på lösningar på situationer som uppstår eller är svåra. Det kunde till exempel vara: ”hur gör vi för att kunna sitta i soffan tillsammans?”

Jag tänker att det föll sig ganska naturligt att jag hittade min stora kärlek just på elevhemmet. Dessutom är jag inte ofta ute på ställen för att kunna hitta någon till exempel utan funktionsvariant, men är öppen kring hur det blir. En pojkvän eller en flickvän, sittande eller stående, spelar mig ingen roll.