Foto: Rebecca

Mobbning och fördomar är något som tyvärr kan förekomma i livet när man har och lever med olika handikapp, funktionshinder och diagnoser. Jag vill gärna dela med mig av mina tankar och erfarenheter om just detta.


Mobbningen började väldigt tidigt för mig, men det eskalerade allvarligt när jag började i fjärde klass i Strängnäs, och jag hamnade bara några månader senare på Barn-Psyk Akuten i Eskilstuna efter att jag hade försökt hänga mig och börjat skada mig själv. När jag hade börjat i sjätte klass i en ny skola, så fick jag kort efter byta skola pga mobbning, inte en gång utan flera gånger. Skolan valde att flytta på mig istället för mobbarna vilket påverkade mig åter igen, och fick mig att tro att det som mobbarna gjorde var rätt åt mig, och allt de sa om mig var sant. Det var trots allt jag som led av förändringar och som hade diagnoser/funktionshinder på papper, men så blev det i alla fall jag som fick byta skola, dock inte helt och hållet. Jag fick åka fram och tillbaka emellan skolorna för att jag skulle ha några klasser på ena skolan och några på den andra. Jag hamnade till slut på Sär-Vux, men fick fortfarande åka fram och tillbaka emellan skolorna. Jag fick ett enskilt rum där med min extra lärare/kontaktperson men spenderade även tid med de vuxna som hade ett klassrum på nedersta våningen, varav alla hade något slags funktionshinder/handikapp. Jag blev mer accepterad av dom än vad jag någonsin blivit av mina ”normala klass-kamrater”, och jag hade väldigt kul de gånger jag var med gänget på Sär-Vux.

Man väljer inte vem man ska bli när man kommer in som en bebis i den här världen, man kan helt enkelt inte styra över det problem som kan uppstå. Ingen har själv valt sina diagnoser eller handikapp. Tyvärr är det ofta så att man blir retad och nedtryckt av andra om man är annorlunda. Men detta har jag lärt mig: Om man går igenom livet som en dans på rosor (att man aldrig stöter på något hinder eller några problem och man aldrig behöver göra något själv) så lär man sig inget och får därav ingen riktigt erfarenhet av livet. Människor med diagnoser, handikapp och funktionshinder har fått kämpa hela sina liv, varje dag och varje sekund för att orka fortsätta kämpa och bevara sin glädje, och det är utan allt motstånd, alla fördomar och elaka ord från andra människor som tyvärr tillkommer på allt annat.

Man skulle kunna tro, att eftersom mina diagnoser/funktionshinder inte syns tydligt på mitt utseende så borde jag haft det lättare. Men det spelar ingen roll för dom som är ute efter att ha någon att retas med efter dom märkt att du är annorlunda. Det spelar ingen roll för dom som vill trycka ner någon annan för att få sig själva att känna sig stora och starka. Jag kan än idag, över tio år senare,fortfarande må dåligt över sårande ord jag fick höra i skolan. Tyvärr så fastnar sådant. Men jag har idag förstått något som har hjälpt mig mer än någonsin. Och det är att dom som slog mig och kallade mig för saker, måste ha haft det rätt svårt hemma eller haft mycket problem med sig själva. För man känner inte ett sådant behov av att trycka ner folk om man själv har bra självförtroende och mår bra. Dom låter det dock gå ut över andra istället för att ta itu med det och jobba på det, så som man borde göra istället så att man kan undvika att såra oskyldiga som redan har det fruktansvärt jobbigt sen innan. Jag kan lova att jag idag är starkare och har kommit mycket längre med mig själv än vad många utav dom som gjorde skoltiden fruktansvärd för mig har gjort. Jag har nämligen vågat möta mina demoner, och ta itu med dom.

Människor som har fått kämpa hela sina liv och som fortfarande finns här idag, är så mycket starkare och har så mycket mer erfarenhet av livet än vad mobbarna och dom fördomsfulla har.

Sanningen är detta: Man behöver inte vara pinnsmal, rik och ha ett IQ på 180 för att vara en bra människa och för att lyckas med något i livet.Du är vacker oavsett vad du än har för funktionshinder, handikapp eller diagnos. Du är unik och du kan komma så långt med dina erfarenheter och med din glädje. Låt aldrig någon påstå något annat.

/ Rebecca