Carlslund var ett av Sveriges största boende för förståndshandikappade under många år. Carlslund blev en institution år 1901. Det fanns plats för 600 personer med förståndshandikapp som på den tiden kallades Idioter. Carlslund  låg belägen i utkanten av Upplands Väsby. Man ville inte att Idioterna skulle synas ute i det öppna samhället. Carlslund var ett av världens modernaste vårdhem. 1985 stängdes Carlslund och de boende fick flytta till gruppbostäder.


Jag har intervjuat Inga-Britt Lindblom som jobbade på Carlslund
mellan januari 1973-Augusti 1982.Intervju
Varför valde du att jobba inom omsorgen?
– Jag var intresserad av att jobba med människor.

Hur upplevde du att det var att jobba på Carlslund?
– Det var jobbigt många gånger. Jag arbetade med de som var gravt utvecklingsstörda. På 70 talet var det gott om personal så vi hjälptes åt och stöttade varandra.

Vad tyckte du var bra med att jobba på Carlslund?
– Känslan av att vara behövd. Det var inte många som ville ha med dessa människor att göra.

Vad tyckte du var mindre bra med ditt jobb på Carlslund?
– Vi fick ingen stöttning av överordnade.

Hur ofta fick de som bodde på Carlslund träffa sina nära och kära?
– Av de 30 som bodde på huset så var det bara några få som hade besök ibland. Många föräldrar hade sagt ifrån sig all kontakt med sina barn.

Vad fanns det att göra på fritiden för de som bodde på Carlslund?
– Det fanns terapi, bad, verkstad, trädgårdsarbete. Från början av 80-talet även en skola.

Gick de som bodde på Carlslund på daglig verksamhet?
– Det var de ”duktiga” som hade daglig verksamhet. Det flesta var bara på sina avdelningar. Vi försökte gå ut på promenader. Under 70-talet blev det bättre, daglig verksamhet utökades och även de ”sämre” fick komma ut från avdelningarna.

Upplevde du att folk såg ner på människorna som bodde på Carlslund?
– Nej. Väsbyborna var vana vid Carlslund. Det hade funnit sedan 1901. De boende var ju inte ute på samhället så mycket.

Tycker du att dom som bodde där fick rätt hjälp och stöd?
– Nej. Ca 1985 stängdes Carlslund och de boende flyttade ut till gruppboenden ute i samhället. Många flyttade till sina hemkommuner, som de aldrig varit i, de hade ingen anknytning där. De hade ju levt hela sitt liv på Carlslund.

 

/Sofia