Selfie

Foto: Jonathan

Eftersom jag sitter i rullstol blir det ofta så att folk kommer fram till mig eller tittar lite extra på mig när jag är ute. Detta gör nuförtiden ingenting men när jag var yngre kändes det lite jobbigt.

Jag tror att alla i tonåren vill passa in. När jag är ute kommer det alltid fram några som är riktigt intresserade av min talapparat. Detta kan vara människor i alla åldrar fast om det kommer fram vuxna människor är det lätt att dom blir lite obekväma. Vuxna människor tänker lite mer på vad dom ska säga vilket inte alltid är positivt. Värst är nog föräldrar som försöker tvinga sina barn att inte fråga eller titta på mig.
Jag tycker att det gör det ännu mer onormalt att ha ett handikapp. Ibland känner jag inte för att berätta allt då säger jag bara någonting och går där ifrån. Däremot när jag är på kalas och träffar nya personer kan jag mycket väl berätta lite för då känns det bättre.
När jag är ute på stan med mina syskon, speciellt min yngsta tar hon över och berättar allting. Då känner hon ett ansvar mot mig och jag lovar, ibland säger hon saker ingen vill veta.

När jag åker utomlands blir det ännu mer spännande därför i vissa länder känner man överhuvudtaget inte till något om talapparater. Jag får ofta många blickar på mig men återigen vågar få människor komma fram till mig. Innan jag fick talapparaten var det mycket jobbigare att kommunicera med främlingar då hade jag bara en stor karta.
Med datorn går det mycket snabbare att kommunicera med alla. Sen får övriga människor lära sig att vänta även om jag tycker att jag är oerhört snabb att skriva. Jag hoppas på att människor lär sig att allt inte behöver gå så extremt snabbt. 

En grupp med människor som kan tyckas vara bättre än andra på att bemöta folk är läkare, men egentligen är det tvärtom enligt min uppfattning. Läkarna talar ofta till mina assistenter eller föräldrar och låtsats som om jag finns. Jag tycker detta är fruktansvärt märkligt och har ingen riktigt teori om varför det är så. Då får jag höja rösten och säga ifrån att jag finns. Jag förstår att det är ovanligt för väldigt många människor att jag talar via en dator och att detta kan kännas konstigt för dem.
Jag vill uppmana människor att sluta vara så rädda för det som är lite ovanligt ute i samhället.

/Jonathan