En bild säger mer än tusen ord. Ibland är det lättare att uttrycka känslor genom att rita eller använda bilder, istället för att prata. Inom Barn- och ungdomshabiliteringen använder barn bilder delaktighetför att göra sin röst hörd.

Ordet ”delaktighet” kanske många tycker är något tråkigt. Jag minns att min lärare på högstadiet tjatade om just det ordet, men då läste vi om hur EU fungerar. På den tiden trodde jag att delaktighet och demokrati var samma sak. Det vill säga att alla ska få komma till tals. På sätt och vis tror jag fortfarande att det stämmer, men det behöver inte bara handla om EU och rösträtt i samhället. Delaktighet finns närmare dig än du tror.

Delaktighet är egentligen medverkan till att påverka något. Du är medverkande till något varje dag; du deltar på fotbollen efter skolan, du leker med dina klasskamrater eller planerar en överraskningsfest till en tjej tillsammans med dina kompisar. De här exemplen påverkar inte dig personligen, men om vuxna ska bestämma något som påverkar din vardag vill du självklart vara med och bestämma. Det är viktigt att även barns åsikt blir hörd.

Barn ska vara delaktiga i sin egen habilitering. Därför träffar habiliteringsteamet regelbundet föräldrar och skolan. Innan dessa möten vill habiliteringsteamet ta reda på vad barnet själv tänker. Vissa barn har svårt för att uttrycka känslor och tankar om vad som är viktigt för dem. Självklart kan det vara svårt att uttrycka sig konkret när man är barn. Därför har Barn- och ungdomshabiliteringen börjat använda en fantastiskt bra metod.

Habiliteringsteamet har många bilder som barnet får välja emellan, utifrån hur hon/han känner. Det kan vara en bild på en ledsen gubbe. Varje bild symboliserar något som barnet tycker är viktigt att de vuxna ska prata om på det möte där de ska prata om honom/henne. Om det saknas en bild, i högen av alla bilder, får barnet rita själv. Sedan utifrån de utvalda bilderna pratar habiliteringsteamet med barnet och försöker konkretisera alla tankar. Då får de en tydligare bild av vad barnet vill och känner behov av.

Barnet väljer om hon/han vill vara med på mötet med de vuxna därefter. Oavsett finns barnets röst och åsikt i bilderna. Det viktigaste är att de vuxna får veta vad barnet känner och tycker. I första hand handlar det om habiliteringens insatser men bilderna kan även berätta om andra känslor.
En funktionsnedsättning kan få vissa att känna sig annorlunda och i värsta fall utanför. Då finns hjälp att få. En kurator lyssnar alltid på dig.

/Mirjana