Hej!

Nu ska jag berätta en historia om hur jag vann över min ångest, en enkel sak kan tyckas.
Först, låt mig förklara vad ångest är.
På nätet beskrivs ångest som ”starka känslor av oro” och ”obehagliga tankar”. Man vet inte vad ångest beror på eller vad som händer i hjärnan vid en ångestattack. Det är olika för alla, men för mig innebär ångest oftast en stark rädsla som slår emot mig, problemet är att jag inte någon aning om vad jag är rädd för. Så är det med ångest, man har ingen aning om varför den är där.

Jag har aldrig haft problem med att prata inför grupp, och just idag skulle vi ha redovisning på engelskan. Jag skulle komma fram och resovisa som nummer två, och kan inte neka att jag var nervös. Från början gick det bra, trots att jag redan då kände hur ångesten började smyga sig på mig. Jag lyckades koncentrera mig så pass på texten att ångesten hölls på behagligt avstånd. Det var tills några av killarna längst bak började snacka och läraren sa till dem. Jag blev avbruten och när jag sedan skulle börja igen gick det inte – jag greps av plötslig panik.

Jag lämnade klassrummet i tårar och läraren följde efter. Hon satte sig ner med mig och verkligen BAD mig att gå tillbaka in och slutföra vad jag påbörjat. Jag var först extremt tveksam, jag var helt livrädd. Men, efter att hon förklarat hur bra jag är i engelska och hur härligt det kommer kännas när jag klarat det trots min ångest, beslutade jag mig att i alla fall FÖRSÖKA.

När jag var klar med redovisningen, grät jag av lättnad.

/Embla

Redaktionen tackar Embla för denna berättelse!