Jag hör ofta folk som klagar på hur svårt det är att ha funktionsnedsättning. Ja, det är sant att det inte är lätt, men om vi jämför med hur det var förr och jämför med andra länder så har vi det ganska bra här i Sverige. Vi har myndigheter som hjälper personer med en funktionsnedsättning, vi får hjälpmedel, de som bygger städer och byggnader måste följa lagar om tillgänglighet och skolan tar hand om barn med särskilda behov. Inget av detta fick min morfar uppleva under sin barndom. Då fanns inga datorer eller talsyntes.

Operation gjorde skolstarten möjlig
Min morfar Nebojsa Milivojevic, föddes synskadad i Montenegro men växte upp i Serbien. Det var fattigt och myndigheterna hade inte återhämtat sig efter andra världskriget. Morfar minns inte så mycket av sin barndom innan han började skolan. När han var sju år ungefär, precis innan skolstart var han med sin mamma hos en professor som undersökte morfars ögon. Professorn sade att morfar inte kunde börja skolan. Någon månad senare mötte morfars mamma en kvinna från Bosnien av en slump. Kvinnan tipsade om en läkare som kunde operera morfars ögon. På den vägen kom morfar till en läkare som opererade morfars ögon så han kunde börja i skolan. Morfar vet inte hur mycket de tog betalt men han berättar för mig att sjukvård inte varken var eller är gratis i Serbien.

Glasögon från Australien
När morfar gick i andra klass fick han glasögon men det fanns ingenstans i Serbien att köpa rätt styrka på glasögonen. Genom familj och vänner lyckades morfars mamma beställa ett par glasögon från Australien. De hjälpte honom men han kunde fortfarande inte läsa på tavlan. Läraren anpassade inte lektionerna men morfar fick fråga sina klasskamrater om hjälp efter skolan. Matematik var svårt eftersom han inte kunde se skillnad på alla siffror.

En vanlig flaskkork revolutionerade skolarbetet
Plötsligt en dag uppfann han sitt eget hjälpmedel. Det var en dag när han satt och lekte med en spritflaskas kork där hemma. Han märkte att om han lade fingret under den blev fingret lite större men bilden blev lite deformerad. Det spelade ingen roll för det fungerade ändå som ett förstoringsglas för honom. Hans mamma hade aldrig gått i skolan så hon kunde inte hjälpa honom med läxor. Men hon hjälpte honom med andra praktiska saker som ledsagning tills han hade lärt sig omgivningen nära deras hem.

Pappan avled efter fångenskap i nazistiskt koncentrationsläger
Morfars pappa kunde inte hjälpa honom för han låg på sjukhus. När morfar var elva månader arresterades hans pappa av nazister och tagen till ett fångläger. Eftersom han var snickare överlevde han genom att arbeta. Men han fick bara vatten och mat så han nätt och jämt överlevde. När fånglägret befriades bombades lägret och morfars pappa hamnade under sten och tegel. Där låg han i tre dagar, tills han av en slump hittades, vilket gjorde att han blev invalid. Detta var när min morfar var fem år. Några år senare dog morfars pappa på sjukhuset.

Synskadan påverkade val i livet
Morfar kämpade i skolan. Inte förrän på gymnasiet kom ett hjälpmedel som var ett riktigt förstoringsglas. Eftersom morfar inte kunde spela fotboll med sina vänner fick han mer tid att plugga. Han kunde inte springa efter en boll så han valde andra fritidsintressen som till exempel schack. Det fanns andra saker som påverkade morfars val i livet. Efter gymnasiet ville han börja plugga på universitet men eftersom han var synskadad kunde han inte jobba med teknik och elektronik. Därför valde han språkstudier i arabiska och persiska.

Inget jobb utan ett nätverk

En dag, ett halvår innan han skulle ta examen på universitetet, träffade han än vän i en butik. Vännen stod och sålde, men hade tagit examen i språkstudier året innan. Morfar frågade vad hans vän gjorde där och varför han jobbade som säljare när han hade en examen i språk på universitetsnivå. Vännen förklarade att det inte fanns några jobb för vännens far var död. I Serbien på den tiden fick man jobb genom sin familjs nätverk. Morfar blev förkrossad för han tänkte på att hans pappa också var död. Morfar kände sig inte motiverad att slutföra sina studier. Då hörde han en dag att en man hade kommit från Sverige och sökte arbetskraft. Han flyttade alltså till Sverige med min mormor som han hade träffat under samma period.

Sydde sig i fingret i Sverige
I Sverige började morfar jobba med mormor, som för övrigt såg perfekt, i en textilfabrik. Morfar insåg snabbt att textilfabrik inte var något för honom. Han råkade med en symaskin sy sig i fingret. Han lärde sig svenska för han ville ha ett annat jobb.

I Sverige fick alla jobba
En dag träffade han en blind sekreterare och det mötet förändrade morfars motivation. Han tänkte att här i Sverige spelar det ingen roll om man ser dåligt för alla kan jobba. Från och med den dagen började morfar fokusera på vad han kunde och inte vad han inte kunde. Han skaffade barn med mormor och engagerade sig i synskadades föreningsliv. Min morfar var den första ordföranden i föräldrakommittén för synskadades förening i Skåne. Han ville lära andra föräldrar att inte överbeskydda sina barn bara för att de hade en funktionsnedsättning. Överbeskydd av funktionsnedsatta är vanligt i Serbien, men han såg tendenser till det även här i Sverige, även om det märktes i mindre skala.

Hjälpte flyktingar från Jugoslavien
Morfar fick nytta av sina kunskaper i språk, för de kommande åren kom strömmar av flyktingar och invandrare. Han undervisade i svenska och jobbade som tolk. Dessutom fick han nytta av sitt intresse för teknik. Många flyktingar från Balkankriget på 1990-talet kunde inte få kontakt med sina familjer. Min morfar byggde därför en radiostation så han genom radiosatellit kunde kontakta vänner i Jugoslavien. På så sätt kunde han hjälpa folk att få veta om deras familjemedlemmar levde eller var döda.

Se möjligheter och inte begränsningar
Med detta vill min morfar förmedla att man kan få nytta av allt, när man minst anar det. När du löser problem ska du inte se begränsningar, men tänka på dina egna förutsättningar. Han hade inget hjälpmedel men frågade vänner om hjälp. Han använde spritflaskors korkar som hjälpmedel. Det var fattigt under morfars barndom men morfars mamma lyckades genom kontakter skaffa ett par glasögon från Australien till min morfar. Tänk på möjligheterna poängterar morfar.

/Mirjana