Bild: Montage

Bild: Montage

Jag började röka som 12-13 åring. Alltså för mig i sammanlagt runt 9-10 år, och det är något utav det sämsta jag någonsin kunde ha börjat med. Där finns många vuxna som säger åt en när man är mindre hur farligt, äckligt och dumt rökning är. Man tar det dock inte på så stort allvar när man är tonåring just för att allt som vuxna tycker är töntigt, vet jag att jag själv tyckte i alla fall. Sen är det ju faktiskt så att man tycker det är häftigt också. Det är liksom vuxet och desto mer vuxna saker man gör, så som rökning och dricka sprit, desto coolare är man. Men det är ju så stor skillnad på livet när man är tonåring och när man faktiskt nått den åldern då man har ansvar. Då man ska betala sina räkningar själv och man ska själv ta hand om tvätten, disken och städningen. Man ska hitta jobb och man ska kanske ta körkort. Men allt detta tänker man inte på som tonåring, man är ju så fast i hur livet är just här och nu. Sanningen är den att rökning är extremt dyrt, och det blir bara svårare och svårare att bli av med beroendet desto längre man är fast i det.

Varför började jag röka?
För just mig var det antagligen på grund av grupptryck, vilket är den vanligaste starten på det hela för många. Men sen blev det till något utav en ångest hantering för mig. Hade jag ångest och inte kunde hantera det på något annat sätt just när ångesten kom så hjälpte det för mig att ta en cigg. Jag blev lugn utav det. Och tyvärr var jag inte ensam om att känna så. Många som kämpar med psykisk ohälsa röker, just för att det hjälper dem med ångesten. Rökningen blev också ett sätt för mig att hantera stress och oro. Man skulle i stort sett kunna säga att jag rökte så fort jag mådde dåligt på ett eller annat sätt. Sen visste jag självklart om farorna med att röka, men jag prioriterade inte direkt min hälsa så högt, så det spelade liksom ingen som helst roll för mig. Men ångrar jag att jag någonsin började röka? Absolut. Det finns bättre och billigare sätt att hantera ångest och stress på än med rökning.

Hur man kan lyckas med att sluta
Det första och viktigaste är att man själv vill sluta och har bestämt sig för det, för i slutet av dagen så är det bara en själv som kan hålla sig borta ifrån att röka. Är man vuxen så har man liksom ingen som vaktar över en och som tar bort ciggen ur handen på dig om du skulle vara på väg att falla tillbaka. Vissa kan påstå att man måste göra det för sig själv, men jag håller inte helt och hållet med. För vissa kan det hjälpa att man faktiskt gör det för eller med någon annan, till exempel om ens partner inte vill att man ska röka eller om ens partner/vän också vill sluta. Det jag kan hålla med om är dock att det finns ju då en chans att man själv faller tillbaka om den andre gör det. Så på så sätt är det en stor nackdel. Men fördelen är att det kan hjälpa att man gör det tillsammans och stöttar varandra i beslutet att sluta röka helt och hållet, för då kan man peppa varandra och man har någon som vet exakt hur du känner det och som är med dig på vägen.

Nikotin produkter
Något jag rekommenderar starkt är det som är det vanligaste hjälpmedlet när man ska sluta, nikotin tuggummin. Jag rekommenderar att man köper dom på apoteket, just för att man då kan fråga någon om vilka man ska köpa om man är osäker på exakt vilka som kan bli bäst för en själv. Sen kan jag rekommendera att man inte köper massor utav en sort om man inte vet vilken smak man föredrar, nikotin tuggummin har nämligen en väldigt speciell smak. Där finns dock flera olika produkter som kan hjälpa, så man får prova sig fram lite helt enkelt. Det finns många som börjar snusa när dom ska sluta röka, men då blir dom istället beroende av snus och i vissa fall för dom som inte lyckas sluta med rökningen är då beroende av både snus och cigaretter. Så det är definitivt inget jag rekommenderar att man gör.

Som avslutning…
Som avslutning på denna text vill jag också bara säga det att olika saker funkar för olika personer. För vissa är det bäst att till en början bara minska med kanske en cigg om dagen eller i veckan. För andra är det bäst att bara sluta tvärt. Man ska känna efter och göra det som funkar för en själv, för man ska vara beredd på att någon kanske tycker man ska göra på det exakta sättet som funkade just för den personen. Men som sagt, olika saker för olika personer. Det tar också olika lång tid för alla, så bli inte besviken på dig själv om det tar lite längre tid för dig att sluta än vad det gjort för någon annan. Skulle man få återfall så är det bara att börja om igen, så var inte för hård mot dig själv om det skulle hända.

Lycka till! / Rebecca