”Kärt barn har många namn” säger ett ordspråk. I mitt fall väljer jag kalla ordet för funktionshinder, alternativt funktionsnedsättning. Varför dessa ord? Orden innebär för mig lite samma sak. Skillnaden tycker jag kan vara hårfin – det handlar bland annat om hur omgivningen anpassar.

Funktionshindrad blir en när omgivningen inte är anpassad pga tex ett rörelsehinder. Samtidigt tänker jag att det innebär att vara hindrad från en funktion som majoriteten av människor tar föregivet – tex att kunna gå.

Funktionsnedsatt. Jag tänker igen på omgivningen, att en blir funktionsnedsatt utan rätt anpassning, precis som jag skriver ovan. Skillnaden jag tänker mellan funktionshindrad och funktionsnedsatt är att en är just ”hindrad”, alternativt att det är nedsatt men fungerar, med rätt hjälp.

Hur långt är det okej att skämta om ens funktionshinder eller funktionsnedsättning?

Jag tänker att den det gäller, det vill säga personen med funktionshindret, avgör det. Därför tycker jag det kan vara okej att tex skratta åt när personen i fråga själv skämtar om sin funktionsnedsättning. Det finns dock en gräns – om en annan i ens närhet råkar ha samma funktionshinder. Den andra personen ska självklart inte kunna ta illa upp.

Jag tycker det har betydelse vem det är som skämtar. Om personen är väldigt insatt och kan skämta på rätt sätt kan det vara okej, men en som inte vet vad funktionshindret/funktionsnedsättningen innebär bör tänka till.

Själv känner jag att det är viktigt att personen med funktionshindret/funktionsnedsättningen är med på noterna.

Det värsta jag vet är när någon kallar en annan för ”CP” eller liknande, när det är för att skoja/retas och personen i fråga inte alls har någon CP-skada.

/Alice