isabelle-berglund

Foto: Isabelle Berglund

Hur är det att leva med diagnos?
Jag har intervjuat två personer med funktionsnedsättning.

Isabelle
-Hej mitt namn är Isabelle Berglund, 14år gammal som kommer från Stockholm.
Du hittar mig på Instagram under namnet bellspower och som min Blogg också heter bellspower.se
Min Facebooksida heter också bellspower

Hur gammal var du när du fick dina diagnoser?
– När jag fick veta min Dyslexi var jag 8år gammal och min Aspberg Syndrom och Språkstörning var när jag var 11år gammal. Idag är jag 14,5år gammal.

Minns du vad du kände när du fick reda på dina diagnoser?
– För mig personligen var det en stor lättnad till en början, äntligen förstod jag varför jag inte läste lika fort som de andra barnen i min klass eller varför jag inte kunde koncentrera mig, vilket berodde på min Dyslexi.
-När jag fick veta att jag hade Aspberg Syndrom så var det en enorm lättnad där också, speciellt då kände jag att något var ”fel” på mig, jag trodde först att jag hade ADHD men vilket senare visade sig vara Aspberg Syndrom.
-Att få veta min Språkstörning var väll bara skönt. Vid den här tidpunkten börjar man känna sig ensam på något sätt. Ingen att prata med som har samma diagnoser som jag, därför startade jag bellspower.se

Vad tycker du är fördelarna med dina diagnoser?
– Oj vilken svår fråga! Fördelarna skulle väll jag säga är att jag har väldigt lätt för mig att prata framför min klass eller ha presentationer till exempel. Även fast jag har mina diagnoser så kan jag ändå skoja och ha mig framför klassen, och nästan ha som en ursäkt att jag har mina tre diagnoser.

Vad finns det för nackdelar med dina diagnoser?
– Jag upplevs nog som en person som har ganska lätt att prata med främlingar och vara social, vilket ibland också kan bli en nackdel när människor upplever en själv på ett annat sätt än vad man själv kanske gör ibland. Det är olika för person till person, men jag kan känna att det ibland är jobbigt när man blir missförstod av vuxna eller kompisar. Själv så vill jag ju inte alltid behöva ha mina diagnoser som ursäkt till någonting.

Känner du att dina föräldrar bemötte dig bra under din uppväxt?
– Verkligen bra! Mina föräldrar stöttar alltid mig oavsett vad jag väljer att göra i mitt liv. Pappa och Mamma är mina hjältar!

Fick du det stöd och hjälpen du behövde i skolan?
– Det fick jag verkligen inte. Jag gick på en skola från när jag var 10år gammal till att jag vart 12år gammal, den skolan vägrade ge mig min hjälp jag har rätt till och behövde. Mina föräldrar gick säkert på 100 möten och kämpade för att jag skulle få min hjälp. Den skolan lovade en massor av saker, men jag fick aldrig något av det de sa. Idag går jag på en skola som ger mig väldigt bra hjälp och stöd, självklart finns det alltid saker att jobba på. Eftersom att skolan jag gick på tidigare inte gav mig någon hjälp, så kan jag än idag inte gångertabellen till exempel och analog klocka.

Har du fått bra hjälp av Habiliteringen?
– Det tycker jag väll att jag har fått.

Vad ville du jobba med när du var liten?
– Jag är väll fortfarande ”liten” antar jag, men när jag var yngre så ville jag bli Polis framför allt. Just nu vill jag bli Journalist eller jobba med min blogg bellspower.se

Känner du att du har förverkligat den drömmen?
– Nej det kan jag väll inte säga 🙂 hahaha. Jag går ju fortfarande i skolan liksom.

Känner du att dina diagnoser gör det extra tufft för dig på den vanliga arbetsmarknaden?
– Jag har bara jobbat på Ung omsorg där man var och hälsade på de äldre på ålderdomshem, man spelade spel med de äldre, läste tidningen, umgicks. Just nu jobbar jag extra på min pappas företag som är en restaurang. Eftersom att jag är så ung så har jag aldrig riktigt behövt ta det steget att leta efter jobb ”på riktigt”.

Om du kunde bli av med dina diagnoser skulle du vilja det då?
– Nej det skulle jag inte vilja, mina diagnoser är inte så extremt starka. Mina diagnoser formar den jag är idag. Tack för att jag fick vara med i intervjun!

 

 


Anonym

Hur gammal var du när du fick din diagnos?
– 20 år

Minns du vad du kände när du fåt reda på att du hade en diagnos?
– Lättnad, över att äntligen få bekräftelse av att jag inte är helt dum i huvudet

Vad tycker du är fördelarna med din diagnos?
– Jag tror att resultatet av min diagnos har gjort mig mer empatisk förstående mot andra människor då jag vet hur svårt det kan vara i livet

Vad finns det för nackdelar med diagnosen?
– Att jag har lätt att bli missförstådd och förlöjligad för jag inte förstår alla dessa oskrivna regler som anses ”normala” som att jag inte kan gå i vilka kläder som helst, säga vad jag faktiskt tycker osv.

Känner du att dina föräldrar bemötte dig bra under din uppväxt?
– Då jag redan har en diagnos, dyskalkeli, kan jag väl tycka att de hade kanske lite mer tålamod med mig, sen så har båda mina föräldrar varit ganska förstående när jag flera gånger per månad sa att jag var ”sjuk” och behövde åka hem. Allt har inte varit en dans på rosor alltid mellan mina föräldrar och mig men sen så är det svårt att förhålla sig med ett barn som är helt annorlunda sina syskon i beteende, men de har alltid stöttat mig

Fick du det stöd och hjälp du behövde i skolan?
– Knappast, lite för min dyskalkeli men väldigt lite då de antagligen inte ville betala för en till lärare. Min aspergerdiagnos fanns ännu inte och jag ansågs ha onödiga aggressionsproblem då klasskamraterna mobbade mig. Tyckte aldrig någon lärare tog mig riktigt på allvar

Har du fått bra hjälp av habiliteringen?
– Har inte sökt efter någon Hab, haft för mycket annat att tänka på

Vad ville du jobba men när du var liten?
– Författare eller skådespelerska, det vill jag i och för sig fortfarande bli

Känner du att du förverkligat den drömmen?
– Försöker skriva titt som tätt, varit med i amatörteater men just nu håller jag på att uppfylla min största dröm med att bli lärare.

Känner du att din diagnos gör det extra tufft för dig på den vanliga arbetsmarknaden?
– Mycket, jag har liten erfarenhet utav jobb vilket nästan alla kräver nuförtiden, jag vill inte ringa eller gå till arbetsplatsen och fråga efter jobb för att jag är rädd för svaret och jag har svårt att skriva ett intressant CV och brev till arbetsplatserna jag söker mig till.

Skulle du kunna tänka dig att gå på praktik eller dagligverksamhet?
– Ingen aning då jag knappt vet vad det innebär, men just nu har jag säkrat mig arbete till nästa sommar på ett demensboende som jag har trivts att jobba på.

Om du kunde bli av med din diagnos skulle du vilja det då?
– Väldigt svårt att svara på, ja för då hade livet kanske inte varit så svårt när jag var liten och alltid arg, men också nej för utan diagnosen har jag ingen aning om vilken person jag hade blivit istället, jag kanske skulle ha blivit ett stort svin utan medkänsla för andra.

 

/Sofia