Alice på stationen

Foto: Alice

Jag sitter som bekant i rullstol. Det är oftast inte ett hinder för att åka kollektivt dock. Men däremot krävs att det finns tågvärd eller en civil person som du kan lita på. Beroende på tåg och hur spåren ser ut kan det behövas ramp, och på Pågatågen finns en knapp för att tillkalla hjälp. Det är inte alltid den har fungerat när jag åkt. Men – som sagt, för det mesta rullar det på…

Det jag beskriver ovan, dvs min rullstol, är inte det stora orosmomentet för min del. Jag har svårigheter att orientera mig och hitta pga mitt medfödda ryggmärgsbråck och det är här det blir jobbigt.

En tisdag i oktober var det dags för möte med Funkar-gänget och vi skulle vara i Lund. Jag funderade flera dagar innan på hur jag skulle ta mig dit; ska jag åka färdtjänst fast att det kostar över hundra kronor enkel resa? Tåg finns ju, men då skulle det finnas ett annat hinder. Hur ska jag hitta från stationen och vidare till mötesplatsen? Sedan tillbaka från mötesplatsen och hitta rätt spår på stationen?

 

Jag frågade om det fanns någon som hade kunnat möta upp mig av vårt gäng, men det var svårt att få till. cks3

”Du klarar det ändå – det finns GPS på mobilen samt vi finns på telefon om det skulle vara något”, fick jag höra sedan.

Det fick mig att bli peppad på att försöka. Jag kunde bli sen, men det var också det som kunde hända.
Jag tänkte att jag får gå i god tid på tillbakavägen så jag kommer med tåget jag tänkte ta.